om allt det där som inte rör krusbär.

jag tror att jag har tappat kontakten.
inte med er men livet.
min hjärna ser bortom alla hyreshus och nattljus och krusbärsgula höstlöv. blev det några krusbär i år förresten? jag tror aldrig att jag smakade något. kanske för att jag aldrig riktigt tyckt om krusbär. men det hade väl varit kul ändå. kul om någon frågade typ. om jag ville smaka. kul att tacka nej och säga
jag gillar inte krusbär
(eller kanske bara hålla käft och trycka i mig krusbäret ändå och koncentrera mig på att inte se konstig ut så mycket att de frågar men lilla vän hur det är fatt.)
världen är inte intressant. I'll erase it right away. om jag bara kunde.

det fanns så många spår i mitt huvud som jag hade velat följa.
men vi slutade där vi gjorde och jag undrar om
vi ens var någonting egentligen eller om jag bara var så insnärjd i de där spåren att jag inte brydde mig om att kolla efter något annat. jag vet inte hur länge jag har levt och tänkt att
I MORGON BLIR DET BÄTTRE
flera år nu. jag hade velat fortsätta de där åren på ett eller flera av de där spåren. jag hade velat leva lycklig och hel och älskad och allt skit.
sorg föder poesi men
vad är jag, som kan sammanfoga ett par krumelurer, om jag inte är lycklig?

jag ser på mina ben och mina lakan och allting blir inhumaniskt. sådana kontraster.
världen och verkligheten blir en leksaksvärld. Världen Jr.
Min drömvärld är så mycket kraftigare. Varför skulle inte den kunna vara verklig? jag har glömt bort varför vi egentligen finns. har glömt bort allt sådant där om människan som vi lär oss varje dag i skolan och i samtal och på TV och i alla hundra tusen femtioelva låttexter. sånt där om krusbär och musik och komedier med Julia Roberts. jag har glötm bort. jag har tappat kontakten. inte med er men livet.