XD

JA!!!!!Hålby sången!XD

//Z

Hålbysången

Nog tror jag att alla i Hålby skulle uppskatta att åter få höra den fantastiska sången! För att inte tala om alla som inte var där - nu får de chansen att ta del av ett unikt sångstycke!

Mymmel

Efterlängtade bilder?

Sista dagen...

... fanns det plats för ett sista gårdagens ögonblick.


Thomas fick er att visa minnesvärda bilder från lägret, live!



Därefter var det dags för show! Hålbyborna dök upp och gjorde succé.


Dessvärre verkade Mymmel och Per helt plötsligt inte alls komma överens men som tur var blev de sams till slut.



Vill Hålbyborna att jag försöker lägga ut den delvis filmade Hålby-sången?
/Anna

I skolan

Har fyra och en halv timmes formlektion med Karin. Det är kul. Vi jobabr med symboler. Var på Sesam igår. Fick gå tidigare på grund av jävlahallandstrafiken. Men men. Roligt ändå. Lite skrivarlägerkänsla.

Saknar er jättemycket. Herregud. Ser nu väldigt stora brister i min omgivning. Någon mer än jag som vill till skrivarläger 2008?

Bamsekram/Isabel

ps. Kalle är lite tanig ja, med lite råttfärgat hår sådär. Har någon gammal Disney tröja, fläckig, för korta byxor, slitna gympadojjor. Kan se lite otäck ut ibland om man iakktar på avstånd men det kanske inte är meningen. Eller?
/IWS

*rullar runt på golvet*

AAA!!!! Mitt liv är så tråkigt just nu!!!!!

*rullar lite till, tittar upp i taket*

Det är helt otroligt hur fem dagar kan påvärka ens liv så totalt..Allt runt om kring mig har bleknat, slutat existera...FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA TRÅKIGT!!!

Dom fattar inte! Dom är bara dumma!Dom där korkande människorna runt om kring mig som ska föreställa min vardag!

Kan inte någon bara komma och svepa i väg mig till den dröm jag än gång hade!

*rullar lite till*

Nu känner jag den där depritionen komma smygande...

*reser mig upp, tar upp mina nycklar*

En nyckel för varje dörr jag måste öppna, en nyckel för varje lås som måste öppnas...En nyckel för varje sekund jag måste genomleva!

Det är dumt, det är så himla dumt! Jag vet att jag inte är ensam..och ändå är jag tommare och ensamare änn jag någonsin varit förut...

Ni tog allt...

//Zabina

Måndag morgon.

Jaha, då var det måndag morgon. Och inte vilken måndagsmorgon som helst. Det är en gå-upp-klockan-kvart-i-sex-måndag-morgon. Bror min fyller år, så jag var tvungen att stiga upp tidigt-tidigt för att gratta (och hjälpa honom att äta upp tårtan, vilket jag däremot inte har någonting emot ^^). Jag minns när man var liten, och fick presenter även när syskonen fyllde år. Antagligen för att ens lilla underliga barnhjärna inte skulle tro att man var oälskad. Ett bra påhitt, tycker jag!

Nu sitter jag och lyssnar på Dir En Grey och väntar på att klockan ska bli 09.50. Två timmar kvar. Hurra. Min första svensklektion på Kattegatt. Är lite nervös, faktiskt. Jag har lätt för att bli det. Fladder i bröstkorgen, ont i magen, klump i halsen - hela det där köret. Ska ta tillfället i akt och pröva dramaövningarna vi gjorde på lägret, om jag känner av mer av det. Men egentligen borde det väl inte behövas. Egentligen är det ju ingen megagrej. Egentligen.

Hm, hur Kalle ser ut? Jag tänker mig honom lite... sjuklig. Alltså, blekt, glåmigt ansikte, tunt, råttfärgat hår som spretar ut under Hålby-mössan. Utstickande, klotrunda, blekgröna/gråa ögon. Själva ansiktsdragen är vassa och ojämna, som om han vore snidad av en valhänt snickrare eller något. Dessutom är han tanig och kort, och har små, platta, glesa tänder. En läskig unge, helt enkelt, haha.

Glöm inte Sesam i kväll! ^^
/Tove

En tom (folk överallt) katrinebergs folkhögskola.

Jag är hemma, från teater lägret. Katrinebergs folkhögskola. Det var kul, mysigt, allt var bra. Jag skulle nog faktiskt kunna säga lycklig. Igf lite. Teater och skrivandet, ja det är det jag lever för. Och samtidigt som folk sprang runt mig kändes det som någon saknades. Som ett stort mörkt tomrum som inte kunde fyllas. Det tog ett bra tag innan jag kom på var det va, och det var ni som saknades, alla underbara skrivare. Jag var nere i björkhem, och kollade runt och kunde faktiskt inte låta bli att gråta, fy fan vad jag grät. Att gå förbi schackbordet i huvudentrén utan att några satt där och kuckelurade. Att inte höra hur någon trycker pennan hårt mot pappret och hur hjärnan tänker. Att inte höra Per komma eller Pär komma och retas liet sådär.

Hålet efter er är stort, större än vad jag trodde, men jag är sådan, alltid varit om någon/några kommer nära mig så blir saknaden enorm.

Det kommer ta ett tag , ett riktigt långt tag, innan jag kan smälta det jag varit med om.
/L