Heerrreeguuud vaadd rooliggt!

Jag tror att Kalle ser ut så här:

Han har brunt hår, men det syns knappt för han har alltid på sig hålby-mössan(till och med när han badar)Han gröna ögon, då menar jag inte blek grå utan som gräsmattegrönt. Det är annorlunda. Jag har tänkt honom som lite rund, lite jordglobsrund. Hans kännetecken är att han är den ända i hålby som bär håby-mössan frivilligt.

Jag längtar till hålby, mumindalen och cellblock två. Det är roligare än skolan, där man bestämmer att man ska ha prov i v.42 på onsdagen(tyska). Men som tur är finns ju bloggen(och msn).

Saknar er alla jätte mycket!
Nybliven 9 Madde

Hej alla som jag älskar!^^

Hej!XD

Jag behöver hjälp! Och nu menar jag inte av männen i dom vita rokarna med den roliga jackan! Jag behöver hjälp av er!

Jo..hur tänker ni er att Kalle ser ut?O.o

Vilken hårfärg har han?
Vilken ögonfärg?
Vad har han för fysik?
Har han något specielt kännetecken? (mer än att han slickar på allt!XP)

Jag har nämligen lite svårt att bestämma mig och det vore lite kul att veta vad alla ni tror..Tycker!

Kjamizzzz Zabina

Kontraster

Har läst väldigt mycket efter
Har också tyvärr jobbat väldigt mycket efter
Har gråtit en skvätt efter
Har skrattat på många olika sätt efter
Har gått sakta hemåt i mörkret efter
Har iakktagit andra väldigt annorlunda efter
Har fått hopp efter

Varför kan inte mitt liv vara som det var då?
Nu måste jag gå, jag har filosofi. Får se om
det är filosofi på riktigt eller bara som allt annat
här i världen.

//IWS<3

Winnerbäck...

En vecka har man varit duktig och gått till skolan. Ny klass och nya ansikten, känner mig vilsen. Läxorna har redan börjat trilla in och prestationsångesten har anlänt även den. Och inte en enda sovmorgon... Det är förfärligt! ;P
Saknar inspirationen som jag fick utav er, den är som bortblåst och vägrar att komma tillbaka!

Nej, jag har inga ord idag.

Glöm för allt i världen inte Sesam på måndag!!!!!!!!!!

/Emma*

Gaaah! You're giving me the creeps!

Sitter snällt i informationsdisken. Läser på lägerbloggen. Hittar Lenas nya blogg. Läser ett par inlägg. Tittar upp. Woah där står ju Lena!

Ett par dagar senare. Sitter ganska snällt i informationsdisken. Skriver rent bidrag till lägerboken så att tangentbordet glöder. Börjar skriva rent Fridas bidrag. Tittar upp. Wiiiih där står ju Frida!

Hmmm händer det en tredje gång så tror jag att jag börjar tro på tomten igen... :D

/Anna

När ska man hinna sova?

Kemi, bioteknik, fysik b(!), biologi, matte d... när ska man finna tid till att sova, och framförallt skriva. Igår var det en vecka sedan vi skiljdes åt. En vecka sedan våra liv tog upp vandringen på sina egna vägar. En vecka som har gått så otroligt fort. Vart tog ni vägen??
Lägret förändrade folk. Det förändrade mig och öppnade mina ögon på ett nytt sätt. Världen framträder ur en annan vinkel och aldrig förr har jag varit så motivierad till skrivandet.

Men aja, jag sov inte så himla mycket inatt (pga Guitarr Hero spelande med Jokkmokk-bor... rekomenderas) allt jag ville säga var att jag saknar er. Mer än ord kan beskriva. Jag hoppas ni har det underbart!

Eder Frida

P.S. Karin, jag tände ett ljus i gymnastiksalen. Byggarna kollade konstigt på mig, men jag såg ljuset. (: haha D.S.

Sesam öppna dig

Många skriver. Alla skriver. På olika sätt - en del här, en del där. Snart börjar skrivargruppen SESAM. Vi börjar måndagen den 27 augusti klockan 18.00 på bibblan i Halmstad. Kom du som vill och kan.
Helst skulle jag vilja att alla ni som var med på skrivarlägret kunde komma men vet att det inte är möjligt.
Nu faller mörkret och vinden friskar i. Tycker om det här. Allt börjar åter, samtidigt som allt lugnar ner sig.
Mymmel

22.55 (Alldeles för sent)-23.18 (Åh neej..!!)

*Gäsp*
Så har man börjat i skolan igen, och träningen har satt igång på allvar. Schemat är nog det värsta någonsin med tidiga mornar och låååånga dagar. De där två sakerna kommer uppta nästan all min tid. Mycket tid kommer också att behövas till att sova, men tyvärr tror jag den tiden kommer bli tvungen att ge vika för saker som måste göras och som av någon anledning anses viktigare än sömnen. Alltså kommer jag vara trött och hoppas att jag får sova ut någon dag, till exempel en ledig helg.
Såhär i början kan jag inte låta bli att tänka att jag aldrig kommer klara av den här terminen, även om jag vet att jag tar mig igenom, vidare till nästa år och nästa och nästa. Förstår inte hur jag ska orka.
Men jag tänker inte sluta skriva bara för att jag inte har någon tid över till sådant. Raster, små lediga stunder, kvällar... jag SKA skriva. Jag ska skriva något varje dag. Både för att jag tycker om att skriva och för att jag tycker om att läsa det sedan. Dessutom kan ju alla de där små styckena bli till en något större idé, som man kanske skulle klara att sätta i verket.
Men när man sitter på sina låånga lektioner i väntan på femminutersrasten kan man inte låta bli att längta till "Detta är inte skolan", kola- och mintkarameller, fikapauser, roliga övningar och fri skrivtid. Inga måsten. Inga krav. Varför kan inte skolan vara som skrivarlägret. Tomat, Gurka, Majs, Sallat, allt i separata skålar så man får blanda sin sallad själv... Olika människor i olika åldrar som alla är motiverade (tack vare att det är en frivillig grej) och som verkligen respekterar varandra och är underbara.
Inga sena kvällar borde det vara också när man går i skolan och knappt får sova för att man måste gå upp på morgonen. Men det mår jag faktiskt inte bra av. Speciellt inte psykiskt. Så jag hoppas på senare tillfälle att sova och gör under tiden mitt bästa för att gå och lägga mig i vettig tid (jag har inte lyckats än så länge).
Vill i alla fall tillbaka till skrivarlägret!!
Hoppas alla har det bra
/K
Ps. Oj någon har länkat till min lilla sida till höger, kolla in den om ni har lust =), jag uppdaterar den ofta numera (ännu en anledning till stundande sömnbrist)...
Och om ni besöker min sida snälla snälla lämna en kommentar ;)
*Gäsp*

22.32

Väldigt bra med en sådanhär blogg.
Jag har börjat jobba nu. Väldigt mycket intryck, nya elever och mycket kaffe. Jag springer på Isabel ibland och vi utbyter leenden som gör att jag minns sång i trappa, hårdtryckande pennor och lite sömn. Jag har fullt sjå med att hålla isär lektionerna då de handlar om allt från retorik och teater till anatomi och arbetsmiljö.
Jag har också (liksom Lena) tagit intryck av Pers gårdagens ögonblick och infört det som en del av elevernas arbete i teater när de skall arbeta med karaktärer. De får skriva ögonblicksrepliker som sen framförs som monologer, väldigt spännande.
Jag ska pröva att skriva själv. Kommer kanske ett ögonblick imorgon.
Hoppas ni fortsätter skriva i bloggen.
Kram
dramapedagogen

En smärtsam kväll.

Godkväll.

Fjortisar och åter fjortisar, fjortisar dom är verkligen flockdjur som lever på att förstöra andras liv... (Jag har jävligt bra anledningar som ikväll t.ex)

Jag och en kompis, vi kallar henne J var på väg upp på en rulltrappa på liseberg, några fjortisar var på väg ner och frågade kaxigt; Alltså skäms ni inte för hur ni ser ut. Jag bara; nej .. gör ni?
Och så sa J fjortisar till dom och så sprang dom typ runt och åkte upp rulltrappan efter oss och typ började slå J, jag stod där och typ ville flyga iväg långt långt bort. Sedan slutade dom slå J och J började gå uppåt, jag följde efter men då tog (Vi kallar henne A) A tag i mitt hår och försökte dra ner mig i rulltrappan. Jag slåg i självförsvar, vi kommer upp ur rulltrappan, A tar då tag i mina händer så jag inte kan skydda mig medans (En vi kallar K) K slår med knuten hand i bakhuvudet och nacken. Den tredje tjejen (som vi kan kalla T) T började slå J och alla typ runt omkring stod helt stilla. VUXNA GUBBAR GJORDE INGETING....

Så nu blir det en jobbig natt med ont i hela kroppen...
Jag saknar lägret, med alla sjukt mysiga människor som inte brydde sig om hur någon såg ut. Där fanns alla sorter. <3 Glömmer er aldrig.

/L

Hello, hello!

Har nu på allmän begäran lagt på kommentarfunktionen... vi provar!

Annars har livet återgått till det normala, vilket ofta betyder att man får svara på frågor såsom:

Tant Lisa: Jag läste en bok på 50-talet som var gul... vad heter den...

På fullt allvar kan man få sådana frågor när man jobbar på bibliotek...

Ciao!
/P

Ett välkommnande till livet efter helgen.

Trött, så trött, och klockan är ändå halv 12, och idag bär det av till Göteborg och "NRJ in the park" yeah! Hahaha, dock endanst för Neverstore och massa kompisar. Egentligen vet jag inte varför jag ska gå, jag klarar ju inte av folksamlingar, det vet jag ju... Försökt så många gånger och resultatet blir alltid det samma, astma attack som leder till panik attack som leder till en hyperventilerande ångest attack. Så, varför går jag? Hum, låt mig fundera på det där ett tag så kanske jag kommer på ett bra svar ^^
Medicinen är nerplockad igf, inte för att det hjälper vid panik attackerna men det är ju tanken som räknas, hallå eller.

På onsdag, börjar skolan igen. Ny skola, nya människor , det ska bli så grymt jävla bra. Min inställning är på 100, okej kanske 95 , men det ska bli grymt skönt att få rutiner på vardagen igen, jag behöver det. För att överleva liksom. Rutiner gör vardagen, och ibland får man spontana inhopp och så har man ändrat rutinerna, det är så grymt skönt.

På fredag är det tillbaka till folkhögskolan igen , hahaha, jag har verkligen saknat det ^^ XD Eller inte, vi ska sova i klassrum, kanske något av dom vi var i ... Vem vet. Känns lite mysko att vi ska sova i klassrum när det finns så fina rum att sova i, men dom vill väll spara pengar ...

Nu ska jag gå iväg och slänga mig i duschen för att dra ner till stan sedan . Ni får ha det bra, både ni som har dom sista dagarna kvar på sommarlovet och ni som börjat skolan.

/L

Första riktiga dagen i skolan och

jag finner det underbart
alldeles underbart
att så många har skrivit, det värmer mitt hjärta
som min lamullspläd gjorde när jag var liten

Snart ska jag läsa Matematik C
Det känns sådär

Jag tänker på er
Jag har på mig min brosch
/IWS<3

MEN VAD ÄR DET HÄR?!

Nä, skärp er nu, va. Det är ju rentav löjligt, det här. Vad är ett skrivarläger egentligen? Ord, schack, onda sköldpaddor, alldeles urtrist. Haiku, brännboll, gårdagens ögonblick, så långtråkigt och... och urtrist... och alldeles, alldeles -

underbart.

Oops, jag skrämde er inte, va? ;)
Klart att man inte tröttnar på härliga Skrivkramp. Det fick verkligen igång min skrivlust också (trots den där dagen då jag verkligen inte kunde få ur mig någonting, inte ens någonting dåligt, som jag tänker förtränga helt och hållet och aldrig nämna igen). Jag har författat fram en grovhuggen början till en längre novell, som jag tänker ägna ett par kommande kvällar åt, samt en liten dikt som alldeles nyss fladdrade ut ur min trånga skalle. Den kom utskjutande som en smal tråd ur ena örat, skulle just ta och ringla iväg över skrivbordet, men jag fick fatt i rackarn! Nu ligger han inpräntad i Word, men jag vet inte om jag vågar lägga upp den här, för det har inte gått tillräckligt lång tid sedan födseln för att jag själv ska kunna avgöra huruvida den är tillräckligt bra eller inte. Sådant tar sin tid. Ibland är den lång, andra gånger kort. Men tid, det är den. Tid är tid.
(Om du söker efter något filosofiskt budskap i de där sista meningarna, så gör du det förgäves, lille vän. ^^ Nonsens, det är vad det är. Bara nonsens.)

Äh, vad fan. Jag orkar inte vänta, ni får stå ut ^^

Liksom trädet, du

slocknar redan i september

men gör det oblekt röd

om kinden

Och jag ska inte säga

att vi krossar alla hinder för

det har vi redan gjort;

inuti och utanför

sönderslagna

ödelagt

Inre blödning,

konstaterade han bittert och

rättade till glasögonen.

/Tove

En (lite sen) ursäkt från Kungsbackabo.

HejHej...

Jag kände att jag kanske skulle ursäkta mig för att jag åkte hem.
Men jag mådde verkligen inte bra och jag kände inte för att få ett anfall där, hellre "anfall" hemma.

Visst nu är jag fördomsfull, men jag visste inte om ni visste hur man ska handskas med en sådan som jag när jag får "anfall" Så, hellre med folk som vet än med inte folk som vet. MenMen, ledsen att jag lämnade folk bara sådär...

Kram /L

inte

Trummor, elgitarr, keyboard..
Det är över nu-u. Men jag kommer ihåg alla dagar med dig. Dom är över nu-uu. Hör en bom bom bom som kallar på dig.. Det är över nu. Men jag kommer ihåg en helt annan tid den är över nu-u. Det hörs en kall kall vind som sveper förbi. Här kommer solen. Här kommer en sol som säger aldrig mera regn, aldrig mera regn.. Det är över nu-u..
Gyllene Tider säger vad jag vill säga, det är över; vårt läger.
Men det betyder INTE att vi måste gå tillbaka till hur det var förut. Vi kan hålla kontakten, vi kan fortsätta lära känna varandra. Om vi vill kan vi vara vänner för livet. Så det så. Det är vi själva som bestämmer när och var det tar slut. Vi kan inte minnas allt vi gjorde men delar av det. För att hjälpa hjärnan kan man ju skriva ned saker man inte vill glömma bort; små ögonblick ;)
Lycka till allihop med vad ni nu ska syssla med och jag hoppas vi ses igen en dag. (OBS! Detta är INTE ett farväl)
/K