söndag 16 september 2007

I saw you looked like a japanese baby.

Äntligen får man igång Internet. Och jag har spräckt mitt träningsschema totalt. Skippade 1200 metersslingan igår. Regnets fel. Fast jag har faktiskt köpt mig ett par nya träningsbyxor. Mina gamla försvann. Mina kläder försvinner, och jag fattar inte hur? De finns ingenstans? Det är fina kläder dessutom. Min Meet The Ramones-tröja, mina svarta benvärmare (!)...Men nu har jag köpt ett par likadana. :') Plus ett par springskor. Gud vad duktig jag är.

light up, light up
as if you had a choice
even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you dear.
/Snow Patrol: "Run"


Hm. Jag har hört att det är den där muskeln i handen, den som sitter alldeles under tummen, som kannibaler anser vara den godaste! Tja, vem vet? Mänskligheten består ju mestadels av slask och sluskigheter, men måhända att vi smakar ganska gott rent fysiskt ändå? ^^

Vet ni vad?
Jag tror att jag har en beundrare. 0__0'
Han ba' ringde mig.
Hehe. x'D

Jag sitter här. Skriver haiku. Fryser. Lyssnar på The Cure.
Sitter fortfarande här.
Haikun funkar inte; jag fryser fortfarande.

Igår var jag med Saga. Hon är en mysig tjej. Småhoppar alltid på stället när hon snackar med folk. Ser ut som en liten trollunge. Dessutom har hon två feta katter och spelade in hela animekvällen från SVT2 på sin digitalbox. Vi var på Espresso House. Eller satt ute. Fast vi hade varsin bägare chokladfrapucino från Espresso House med oss. Det var som att dricka isig chokladpudding. Efter en fjärdedel fick jag dåligt samvete. En fjärdedel till och jag blev illamående. Drack upp allt. Usch.
Kallt var det också. Saga hade torgvantar. De fransade upp sig.
Vi skrev en låt om kaffe.
Jag frös.
Tänkte att allting nuförtiden är kyla och kaffe.
Mulenhet. Tänkte att vilket soundtrack.
Vilket soundtrack att ha till sitt liv. En grå molnbård.
Tänkte att det var inget vidare.

I called you after midnight
then ran until I burst
I passed the howling woman
and stood outside your door

We walked around the lake
and woke up in the rain
and everyone turned over,
troubled in their dreams again.

Visiting time is over
so we walk away
We both play dead and cry out loud
Why do we always cry this way?

I kissed you in the water
and made your dry lips silk
I saw you look like a japanese baby
In the distant, I remember everything
everything everything everything.

I called you after midnight
then ran until my heart burst

I passed the howling woman
and stood outside your door.
I kissed you in the water,
made your dry lips silk
I saw you look like a japanese baby
in the distant, I remember everything
everything everything everything.

http://www.youtube.com/watch?v=1EDcU0lC0tc
The Cure: "The Walk"


/Tove

Inga kommentarer: