återträff .

Tidet läker inga sår.
Även om jag hoppades.
Mitt liv ser inte längre ut som innan
och folk jag älskat
svek.
Själen krossades för länge sedan.
Men hjärtat nygligen.
Kroppen är på bristningsgränsen efter allt bantande.
Och armarna blöder.
Jag orkar knappt komma upp ur sängen.
Ännu mindre skriva.
Även om det hjälpt mig innan.
Men nu är det för mycket.
Och återträffen,
nej det blir det ingen.
Om jag har tur,
blir det kanske
kanske
inläggning nästa v.
Men man vet aldrig säkert.
Så återträffen får läggas på kant,
och kanske
kanske,
det kommer en återträff igen.
Längre fram.
Då jag kanske orkar upp ur sängen.

/L