message från motorvägen

- men jag har redan förstått.
(det är därför vi har kommit till den här punkten)
du behöver inte förklara mer.

Du tittar ner i lakanen. luggen faller ner i glipor över
dig. utanför ringlar sig Nissan fram, lugn och grå. de tänder
gatlyktorna. billjusen veckar sig i duggregnet.
- jaha. än sen?

- än sen? vi kan spara ord.
- ord är inte till för att sparas, Tove.
- nu är de det. nu är de silver. orden.
(och tiga är guld och jag hoppas att du förstår såsom jag gör.
för du vet att sommaren är över nu, träden sveps nakna av mina
västanvindar det är min tur nu, min och höstens tur efter nio långa månader
vår tur att slå tärningen men
du får inte vara med längre. sorry. vi sveper även dig av brädet.
som om vi vore vindarna, luften. vi är luft. vi har blivit luft och
i luft finns inga ord. no offense, men you're off baby.)

som en tiger lämnar du vårt fönster
på glänt. morrar lojt om flugorna som börjat samlas jag tror att
det kanske är deras tur också. jag hör dem jämt om natten, inte bara
i mitt rum men nere på gatan. det har börjat surra någonting förskräckligt
men jag vågar inte riktigt se efter om det verkligen är flugor; de är litet
läskiga ibland. men jag vet ändå att det bergis finns tusentals svärmar där nere;
jag hör ju hur de surrar, skriar efter mat

allt med helljusen på. för i helvete, det här är ju ändå
ett bostadsområde. visa respekt?
Jag försöker sova. Men vind är inte vind om den står still.
/Tove