Två ögonblick

från veckan före
-
jag går på trottoaren
som man ska
hej
huvudet vrids mot den där äckliga oljiga rösten
lite hes på ett sjut sätt.
hans svarta tunga lockar inkletad på hvuudet
hans glasögon
billiga kläder
stickande parfym
men värst av allt hans öppna leende av avsikter
jag blir helt kall igen fortsätter gå
magen indragen av oro
bröstet intryckt
vad vill han mig?
han brukar sitta på biblioteket
vid en dator
framför mig
jag minns att jag tänkte
nu vet jag hur det känns att bli förföljd.
en flyktig tanke från de gamla tiden av avgrund gjorde sig påmind
det totala kaoset, alltid närvarande, aldrig lugnande
huvudet i spinn kroppen på högvarv
som ett amfetaminoffer
två gånger hade denna innanmedelåldersmannen utanför biblioteket sagt hej till mig
och en gång sa han något på sitt språk som jag inte förstod men gissade

det går inte så br att försöka lita på killar igen. inte bra alls.

om de bara kunde respektera att min kropp är min. sluta försök stjäl den. jag kommer inte att ge er den fattar ni det?! jävla äckel.

-
det andra minnet var av ljusare bakgrund.
på min väg till biblioteket denna dag med en plastpåse med mackor svängande i handen
halvstannar
tittar över nissan
vattenpölar över amforan av grönt gräs kantat av träd som srtäcker sig uppåt
mot det himla blå
/visserligen stålgrå smuts i vattnet/i virvlar
men

så kom orden tillbaks
jag har tänkt på dessa ända sedan jag gråtande såg eftertexterna till så som i himmelen hur gick den nu igen?

morning has come
night is away
rise with the sun
and welcome the day

fulländad.
/IWS