Salomon – flykten
likgiltigheten
det kalla .iskalla
Han är den blonda fjäril
som tar oss ifrån Mortes svärta


pionerna
de brändlila pionerna oceanpionerna gummipioner de pioner
som stryks vaniljkladdiga mot kungsartären
klättrar .splittras .in i venen .in i sprickan.


Sprickorna omfamnar varandra


Det kristallsvarta. Neonspökena. Klyftor i mig.
Genom konstruktionerna, konstellationerna,
ut ur världen forsar

pomegranate gulsot cancervitt

Vi forsar susar stormar
ut ur världen via klyftor
andrum mellan tuggorna sprickor brister nästlas ut och in
ådror svullnar febervita kring ögongloberna men
det är inte där jag ser
synerna pulseras spricker sprickor splittrar brister nästlas ut och in
vaniljen havet pionerna fräter bankar inom mig utom mig
hornhinnan grusas ögonkross minnesströssel
för


Salomon blixtrar mellan raderna
Salomon andas över mig
syre – cyanid – sömn
via formeln,
genom världen,
in i den andra döden.

/Tove