Smärta. Skrik. Inga tårar. Självplågeri. Likgiltig.Ibland gör livet bra ont.
Cyklade hem i mörkret. Mötte två diamanter som glimmade till. En svart katts ögon. Du tror väll ändå inte på skrock? "Tvi, tvi tvi!" (är det vänster eller höger axel? Jag minns inte).
November, mamma sa igår kväll att det kunde bli snö. Jag ville inte tro henne. Jag har inte ens börjat att använda vinterjacka.
Kanelbullar med kardemumma och vanilj.
Kommer att få IG
även om jag och R sa att vi skulle skriva MVG.
Jag tror inte det.
Saknar stjärnklara nätter, promenader under bar himmel.
Saknar någon att prata om allt onormalt från alla galaxer med.
Saknar någon att leka tittut och flamsa runt med.
Saknar någon att bli kramad av när smärtan skriker.
Saknar någon att leva med när jag inte längre vill vara ensam.
Kanske slutat att skriva dikter.
Det vill sig inte längre.
Hoppas solen lyser mer hos er.
/E*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar