Livet är som roligast när man är bland vänner.

Zabina här.

Hej!

Dom andra sitter och tittar på film, jag kan höra ljudet från TV, skälv sitter en vånig ner och jag har snot (lånat) Pärs bärbara!^^

Och jag kände i mitt inre att jag ville skriva av mig lite, för jag har hamnat i någon konstigt depritions fas och det är väldigt svårt nu att se ljuset på andra sidan tunnlen. Jag vet inte om det är för att jag använda all min glädje i går och skrämde mina underbara lägerkamrater och ledare med min iver, och all glädje bara tog slut eller om det var att det fortfarande finns underbara människor som får mig att skratta och som skrattar åt min galenskap.

Jag ska inte ljuga tårraran är inte långt borta, men under allt elände finns en glädje jag inte kännt på länge det finns fortfarande fantastiska människor som inte blivit förstörda av världen.

Även fast jag bara känt er i knappt två dagar och inte vet så mycket om er

Tycker jag så bra om er så det går inte att beskriva!

Och detta gäller alla ledare också!^^

Och jag hoppas i djupet av mitt hjärta att ni orkar stå ut med mig nu restan av dagarna.

För jag vet att jag inte är som andra barn...Och detta är ett Faktum.

Kjamiz Zabina