Jag måste faktiskt påpeka

att jag borde verkligen hålla fast vid hur jag tänkte när jag gick i sexan. Hej jag heter Isabel med ett L. Punkt slut. Och inget E på slutet.

Jag vet inte varför jag obsessar men som Ingrid sa hänger stavningen ihop med ens identitet.

Nu är det meningen att vi ska spåna runt och hitta på fantastiska saker till vår vackra glimmande stjärnshow som likt en stjärna förblindar för en stund. Jag vet inte riktigt, jag fortsätter väl att skriva lite hit och dit, känner för att spela lite piano, hör Tove spela från våningen ovan och njuter. Och ler.

Nu har jag skrivit för mycket.

Förlåt.

/Isabel W. Sörensen