Ett möte på torget

Vi gick tillsammans in till torget.
Tystnaden som en gång blivit, den fanns inte längre. Du berättade om din prao-elev. Vi skrattade smått åt hans beteende.
På torget ville du kolla stånden.
De sålde armband, klockor och tröjor med tryck.
"Världens bästa pappa" "Liten men tuff"
Du köpte en hood-tröja. En grå. Med Simpsons.
Mannen var trevlig. Han pratade på. Duktig försäljare måste jag säga.
Undrade om vi var syskon.
"Nej, vi är bara vänner".
Frågade om vi redan hade slutat skolan, klockan var ju bara 11.
"Ja, vi slutade tidigt idag", svarade vi som två snälla barn.
Han undrade om vi gick på högstadiet.
"Nej, vi går andra året på gymnasiet".
Trodde vi var 16, men sanningen är 2 år äldre.
Visserligen är jag van. Inte ofta någon tror att jag är så gammal som jag är.
Kanske är det bra, då ser man yngre ut när man blir äldre.
Han var snäll.
Kanske tog du illa upp, men det tror jag inte. Vi skämtade lite om det. Vi vet ju att han bara ville väl.
Egentligen var han rätt söt (mannen).
Det är det som är skillnaden mellan svenska och invandrade svenskar - att de oftaste är trevligare och mer pratglada än vad en man född i Sverige med svenska föräldrar skulle vara. Han skulle vara mer reserverad (och tråkig förmodligen).
Vi gick. Du var glad med sitt köp och mannen var glad över att kunna sälja.

Fick en utskällning av optikern att jag inte sköter mig ordentligt. Kände mig som en 5-åring som gjort någonting dumt. Men jag förtjänade nog lite skäll.

Är som en skata - tycker om det som glittrar!
Det kommer att bli en vit och glittrig jul på mitt rum!