Det är som att det är brist på ord.
Huvudet står stilla och det blir ingenting.
Bara en salig röra och fullständigt kaos.

Som om någon skulle bry sig.
Självklart har jag suttit hemma även denna helg.
Visserligen var jag duktig i går och rensade bort alla dammråttor som så snällt hade dykt upp i alla hörn och dolda vråer, så nu kan ingen klaga på det i alla fall. Inte för att de gjorde det tidigare heller, men ändå.
Borde plugga till provet jag missade.
Men det gör jag inte.

Ett virrvarr. Finns det någon väg ut? Kommer nog aldrig att bli helt fri. Det går inte. Man får nog lära sig att leva med det. Lära sig att hantera det på något vis som inte förstör. För det är jag rätt duktig på, att förstöra.

5 veckor kvar till jullovet. Orkar vi?

Det kommer nog att gå fort, även om det känns evigheter bort. En dag kommer vi att vara där, och då undrar man vart tiden tagit vägen.

Borde leva här och nu.

/*