Per

Per sitter och stirrar in i dom gula lågorna som dansar framför hans ögon.
I händerna håller han ett antal lapar, med olika handstilar, olika sorters rädslor.
Han slänger sakta in ett lapp i taget. Ser hur lågorna hungrigt tar dom till sig och äter dom med en djurikst törst. En, efter en hamnar dom i elden, brinner. Askan sprider sig upp mot skorsten ut, ut i världen för att sedan försvina. Rädslorna från ett gäng underbara tonåringar. Han slänger in en lapp till och undrar i sitt sinne om dom känner någon skilnad, om rädslorna skata tynar bort från deras inre och livet kanse lättar lite.
Lågorna lekar med rädslorna kastar dom fram och tillbacka i en mystisk dans i rött och gult.
Laparna är slut. Per sjunker ner i sin fotölj, fortfarande iaktar han lågorna med intrese.
Han vet att rädslorna aldrig tar slut, dom bytts alltid ut mot nya. Men den som är rädd för rädslans skull glömmer tillslut att rädslan är en del av livet.


//Zabina