ÅNEJ

Det finns ett litet, litet knytt. Ett knytt som var väldigt smått och som tyvärr inte kommer att befinna sig i Sagorummet på Halmstads Stadsbibliotek den 31 oktober. Knyttet heter Tove och kommer att sitta uppflugen i någon fönsterkarm på något hotell i utkanten av Barcelona (eller möjligen inne på någon rökig restuarant eller ute i den friska nattluften, fylld av månvindar och syrsesång). Men på Stadsbiblioteket kommer hon inte att vara. Gny. :'(

Jaja, varken jag eller ni försvinner ju (JO)
Det finns ju andra tillfällen och så (NÄ)
Och jag skall se till att skriva frekvent i bloggen som komplement för hela köret :)

Så vad händer?
Tja, jag var nere i Lund igår. Och idag var jag ute och sprang igen. Jag har ökat tempot rejält på min 1200metersslinga nu. Duktiga mig.
Sedan bakade jag mintchokladmuffins med chokladsåsfyllning (som dock typ... försvann sen) och såg på Babel. Redigt bra film. Dumt nog hade subtitlesarna försvunnit på andra delen, så jag fick se halva utan svensk översättning... Helt okay när de snackar amerikanska, javisst, men när araberna börjar blir det litet... krångligare... Som tur är, har jag redan sett filmen innan. Min favoritkaraktär är naturligtvis den dövstumma, japanska tonårsflickan!

Dessutom har jag läst en gammal skönhetsbok från typ 60-talet från pärm till pärm, haha! Den var proppfull av uttryck såsom "dagens ungdom" och upprepade meningar om hur denna tenderar att lägga make-upen liksom de gamla indianernas krigsmålningar. Enligt nämnda bok skall man också tvätta håret en gång var tionde dag. Där ser man.

Söndag kväll. Ånej. Måndag morgon? Ånejånej. Skola? Ånejånejånej.
Nej nej nej. Jag orkar inte. Inte nu. Åååå neeej.
Och skippar jag det nu, blir det dubbelt så jobbigt sedan.
Neeeeeej. Å.
Det blir bara gåruntochhållamaskenochlepåderättaställenaochlåtsassomattallatyckeromen.
Och att man tycker om alla.
Å nej.
(Sesam? Å JA!)

Jag skriver en novell om äppelmos.
/Tove