onsdag 12 september 2007

Långsamt försvinner jag.
Försvinner, tynar bort.
Det spelar ingen roll hur jag gör.
Jag kommer försvinna.
MAGEN SKRIKER.
Jag glömmer av saker.
Bort hur man tuggar,
sväljer.
Äter.
Långsamt och försiktigt, glömmer jag.
För att jag kommer ändå försvinna.
Vad spelar det då för roll.
Jag tynar bort, försvinner.
Långsamt.
Jag flyr maten, smärtan, blodet, kärleken.
Jag flyr, fortare än innan.
Flyr, nu .
Idag .
Långsamt försvinner jag.
Från dig, från allt som inte borde vara såhär.
Försvinner, tynar bort.
Magen skriker.
Efter mat.
Vatten.
Men jag bara försvinner.
Jag har glömt bort hur man gör.
Hur man sväljer.
tuggar.
Äter.
Jag försvinner.
Men ingen hjälp vill jag ha.
Jag har valt denna väg själv.
Och så ska det förbli

Inga kommentarer: