Det kom ett stort brev idag
till MIG!
Undrar om det var någon annan som också fick det... ?
Troligen inte, nej. Jag var nog ensam om det. (säkert)
Tiden går sedan vi träffades. Allting förändras och ja, ibland vet man inte riktigt vart man har sig själv. Det blir liksom förvirrat och helst av allt skulle man bara vilja fly... Men det går ju inte alltid. Och kanske det är bra... Man lär förhoppningsvis sig något.
I skolan matas man med hur Festis (drycken) blev en succé genom att ändra utseende likt Absolutflaskan och hur uttrycket "kill your darlings" förstör ens underbart vackra och professionella meningar...
Blir alltid så glad när Thomas hälsar på en, det är ju inte alla andra lärare som kommer ihåg vem jag är trots att jag ständigt befinner mig på deras lektioner och faktiskt inte på en enda utav hans... Ibland önskar jag att jag hade lika lätt för att prata som honom, munnen blir alltför ofta som en mussla och orden, ja de försvinner långt långt bort...
Ni får ha det bra allihopa!
/Emma*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar